Radiopsykologen fick ett samtal från en nittonårig kvinna, Sofia. Hennes fråga: ”Är det bara jag som har mobilångest?”

Hon berättade: ”Jag känner mig trängd. Jag blir beroende av att gå in och kolla vad de andra har för sig. Som att jag är beroende, men jag vill inte vara med om det.” På psykologens fråga ur det känns i kroppen säger hon att det kan kännas som tryck över bröstet eller en klump i halsen.

Sofia beskriver hur hon snabbt blir uttråkad och kollar telefonen åter och åter igen fast hon inte vill. Radiopsykologen har en fin liknelse: ”Ja, det är lite tomma kalorier, det där”.

Mänsklig kontakt är viktigast
Psykologen och författaren Gordon Neufeld arbetar med relationer mellan barn och vuxna. Han höll förra året ett seminarium i Stockholm under rubriken ”Möter vi barns behov i dag?” Han talade om barnens behov av oss vuxna och nämnde att när alla skolbarn får egen dator och kan vara ständigt uppkopplade så är tanken att de ska lära sig mer eftersom all information är så lättillgänglig.

Men det är en naiv tanke, menade han. Det som barnen mer än något annat längtar efter är mänsklig kontakt. Alltså använder de tekniken mest för att kontakta andra.

Neufeld menade också att Facebook, med de snabba ytliga kickar det ger, lämnar barnen otillfredsställda i sitt innersta… och så måste de ha mer… och mer…

Kanske är det så: på FB får man aldrig nog. Tomma kalorier.