Nu har jag äntligen lyckats gå ur Facebook. Det var så svårt så jag var tvungen att anlita ett proffs. Bara det säger ju en del…
Vi behöver fysiska möten
Vi människor är fysiska varelser. Och som varande sociala varelser, för att inte säga flockvarelser, har vi en hjärna som är konstruerad för fysiska möten. (Vår hjärna är i grunden likadan som för, säg hundratusen år sedan.) Och jag tror att vi behöver mötas fysiskt. Det verkar bland annat som om det är lättare att bli elak när man inte möts i verkligheten utan vara virtuellt.
FB äger allt jag lagt in där
Jag fick veta av datorproffset att även om jag tar bort min profil så ligger allt jag någonsin lagt in där kvar, och ägs av Facebook!! Detta har jag gått med på en gång då jag bockade i en ruta att jag godkände villkoren men förstås inte hade orkat läsa igenom allt. Hur många gör det…?
En enda tonårsflicka…
En journalist som också gått ur FB motiverade med att han inte vill jobba gratis åt Mark Zuckerberg. Det är ett bra skäl. Men mitt starkaste skäl är ändå ett annat.
Det finns ju många fördelar och goda sidor med att använda FB. Men då är min fråga: Hur många positiva effekter kan uppväga att en enda tonårsflicka tar livet av sig för att hon har blivit uthängd där? Nej – där tog det stopp. Jag vill inte vara med.
Jag är bara på Facebook för att hjälpa till att organisera irl-event emot strålningen. Delar ytterst sällan annars, jag håller helt med om vad du skriver. Det är farligt att vänja sig vid det virtuella umgänget.
Här en länk till hur Facebook hanterar dina uppgifter:
https://www.epochtimes.se/Facebook-kan-lokalisera-anvandare-fast-de-valt-att-inte-sparas-337614