Det handlar inte om antal timmar

Det var i början av min yrkeskarriär. Jag var mitt uppe i arbetet med en bok, den tredje i ordningen. Skrivandet flöt på bra och jag hade kommit ganska långt då jag hastigt och lustigt började arbeta på en förskola, eller daghem som vi sa då. Min tjänst var bara på tjugotvå timmar i veckan, så den lämnade gott om tid att skriva. Trodde jag.

Att slita sig mitt itu
Precis som bokskrivandet var arbetet på daghemmet en stor glädje. Vi byggde upp en verksamhet från början och allt fungerade utmärkt, både arbetet med barnen, personalsamarbetet och samverkan med barnens föräldrar. Inga bekymmer alltså, det var inte orsaken. Men faktum är att under hela den hösten fick jag inte en rad skriven.

Det handlade inte om antal timmar. Det gick helt enkelt inte att ställa om från det ena stora engagemanget till det andra. Det hände att jag fick ont i kroppen, som om jag fysiskt försökte slita mig mitt itu.

Efter flera månader av ömsom glädje, ömsom frustration, bet jag i det sura äpplet och begärde motvilligt tjänstledigt. Sex veckor räckte, sedan var boken klar.

Den lärdomen har jag haft med mig genom mitt yrkesliv; jag kan inte dela mig i flera stora engagemang samtidigt.

Drunkna under kontorstid
Vi är olika. Jag känner till författare som kunnat skriva hela böcker på kvällar och helger. Jag behöver drunkna i det jag gör, dock bara under kontorstid. Andra författare är tvungna att ge sig iväg till annan ort för att kunna koncentrera sig på sitt skapande. Åter andra sätter sig på morgonen klockan åtta och skriver till fem.

Skrivande är speciellt genom att det visar så tydligt vad som behövs; under fel förutsättningar blir det helt enkelt inga ord på papperet. Men jag tycker mig se att samma principer gäller alltkreativt och problemlösande arbete.

Att gå från det ena till det andra är inspirerande för somliga. För mig är det ansträngande, ibland plågsamt. Det gäller i stort som smått.

Idag började jag skriva på den här bloggen när jag egentligen beslutat att börja arbetsdagen med att planera ett par nya föreläsningar. Nu är bloggen klar – och jag har svårt att ställa om. Får hitta på något emellan. Undrar om det räcker med att fika?

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *