Jag blev kontaktad av en orolig mormor. Det händer ibland på grund av böckerna jag skrivit.

Hennes nya barnbarn har fötts in i en familj där det dagligen talas tre språk, därav oron. ”Det blir så mycket för den lilla att hålla reda på”, sade mormor. Hon beställde två av mina böcker och undrade: ”Har du något annat råd till mig?” ”Javisst”, sa jag, ”mitt första råd är att inte vara orolig. Att hålla reda på tre språk, eller flera, är inget problem alls för ett litet barns hjärna. Miljontals barn i världen växer upp talandes flera språk”.

Den här oron är inte ovanlig hos enspråkiga svenskar. Eller hos vilka enspråkiga som helst, för den delen. Många engelskspråkiga har till exempel vuxit upp och levt i huvudsakligen enspråkiga miljöer. Enspråkighet ses då som det naturliga, allt annat ses som undantag – men flerspråkighet är inget undantag utan snarare det vanligaste i världen.

Jag är ju inte säker på att denna mormor vågar tro mig, men det kommer nog att bli lättare efterhand, när hon ser hur barnbarnet hanterar språken.

Min väninna som bodde sina första år i Israel hade börjat tala fem språk innan hon började skolan. Här i Sverige får hon ofta förvånade frågor. Till exempel denna: ”Var dina föräldrar konsekventa då och talade ett språk var?” Då skrattar hon och säger: ”Då hade jag bara lärt mig två språk i stället för fem”.

Jag minns också ett teveinslag från ett mångspråkigt område i ett afrikanskt land. Två skolbarn visade att de kunde hälsa på sex eller sju språk. Och för vare hälsningsfras de använde kunde de tala om vilket språk det var på. De hade full koll.

OM det skulle bli svårigheter kring något av barnets språk så har det inte med barnets förmåga att göra utan med helt andra saker. En treårig pojke slutade tala mammas språk när kamraterna hade kallat honom neger. Andra barn håller sig till svenska helt enkelt för att alla andra talar svenska. Barn vill ju vara som sina kompisar.

Jag brukar säga: Ge barnet så mycket som möjligt av så många språk som möjligt, från början. Vänta inte med något språk! Det blir inte lättare sen. Det blir svårare.