Vi satt vid frukostbordet och tittade ut på björkarna. Mitt treåriga barnbarn berättade då för sin mamma och mig: ”Vi (hon gör en gest som innefattar oss tre) klättrade upp i björkarna. Vi jagade myggor. Jag klättrade upp där (pekar på den närmaste björken) och ni tittade på mig”. Hon ser allvarligt på oss och nickar som för att ge eftertryck åt sina ord.

Från låtsas till fantisera
Tre år och fantasin är i full gång. För ett år sedan hade hon inte börjat fantisera med ord, men hon hade börjat låtsas. Låtsades laga mat på spisen, låtsades mata dockan. Tog en telefonlur i dess sladd och låtsades att den var en hund med koppel.

Nu kan hon också använda språket för sitt skapande. Jag tänker att detta är människans natur och adelsmärke: att kunna skapa, och att vilja skapa. Av ord. Av ingenting. Eller av något, som blir till något annat.

Tusen regnbågar i Växjö
Nu drar jag mig till minnes min pappas inspelade samtal med mig. Jag var då ett år äldre, alltså fyra. Han följde mig i mina fantasier, ovanligt av pappor på den tiden (vi pratar 1940-tal). Jag berättade att jag hade åkt till i Växjö (där jag aldrig hade varit). I Växjö fanns det många regnbågar som stod på marken. ”Många?” ”Ja, tusen!”

”Konstigt”, sa pappa, ”jag har aldrig sett några regnbågar när jag har varit Växjö.” Blixtsnabbt kommer mitt svar: ”Nej för du kan inte se dom. Det är bara jag som kan se dom. Och dom som bor där” (fantasifigurer som jag hälsade på i Växjö).

Lekstugor är feltänk
Jag har flera gånger varit med om att barn fått en fin lekstuga, som de sedan inte lekt i. Nej, jag tror att lekstugor är feltänk. Barn vill inte få en lekstuga, de vill bygga den. Löst material av alla sorter drar igång skapandet och barn bygger sina egna världar. Det har jag upplevt så många gånger, från min egen barndom och andras.

Skapandet ändrar förstås karaktär med åldern, men jag är övertygad om att alla vi människor, i alla åldrar, mår bäst om vi får utrymme för skapande. Fantiserande, skrivande, målande, historieberättande, musicerande, snickrande, sömnad, eller vad det nu kan vara. Vi behöver det! Vi ÄR skapande. Av naturen.