Effektiv men inte stressad?

Postat av oktober 25, 2016

Vill du vara effektiv på jobbet utan att bli stressad? Då är det bra att vara medveten om vad kan störa din hjärnas koncentration.

Du sitter vid skrivbordet. Plötsligt: BLINK! på datorskärmen. Detta stör din hjärna. Därnäst: PLING! I telefonen. Det stör. Om du tänker: ”Men inte blir jag störd av det där lilla!” så lurar du dig själv. Du är i själva verket störd innan du blir medveten om det.

Reptilhjärnan styr om
Det är nämligen omedvetna, blixtsnabba system i din reptilhjärna som automatiskt styr om din uppmärksamhet till det som blinkar eller plingar. Du måste då styra tillbaka din uppmärksamhet till det du höll på med. Och därmed har du tappat i koncentration.

Under arbetsmoment när det är viktigt att du håller fokus bör du därför gå in för att minimera störningar.

Simultankapacitet? Glöm det!
Hur ofta försöker vi inte göra två saker på en gång? Exempelvis läsa sms och samtidigt lyssna på kollegan? Det kallas ibland för simultankapacitet. Men glöm det! Du kan nämligen bara koncentrera dig på en sak i taget. För att du ska kunna göra flera saker samtidigt, t ex när du kör bil, så måste alla utom en gå på autopilot.

Det du i själva verket gör, är att du växlar mellan att läsa sms och lyssna. Och då, säger forskarna, tar det längre tid. Du gör fler fel. Och du minns sämre vad du höll på med.
Du blir kort sagt lite dummare. Så för att vara effektiv utan stress: undvik växlingar.

Tusendelar av sekunder
Men varför tror jag då att jag gör två saker samtidigt när jag faktiskt inte gör det? Bra fråga! Det beror på att växlingarna sker så oerhört snabbt, på tusendelar av sekunder, att du inte hinner uppfatta dem medvetet. Medvetandet behöver mycket längre tid för att uppfatta förändringen; då talar vi om hundradelar av sekunder.

För effektivitet utan stress är det alltså klokt att
– minimera störningar och
– undvika växlingar.

 

 

Minnen finns inte – lysande teveprogram!

Postat av oktober 25, 2016

Jag har vid flera tillfällen skrivit om hjärnan och om minnet och då hävdat just detta, att minnen inte är något som finns utan som skapas.

I Vetenskapens värld i TV2 den 19 september fick vi fantastiska demonstrationer av detta, och av hur det mänskliga minnet fungerar – och inte fungerar. Om du är intresserad av hjärnan och minnet, titta då på programmet under den månad det ligger kvar på SVT Play!

Minnet är inget bibliotek
Många tror nog att minnet fungerar som ett lager eller bibliotek i hjärnan. Det är ju så vi upplever det; minnena finns där och vi kan plocka fram dem – ibland. Men sanningen är en helt annan. Minnen finns inte – de skapas. Råmaterialet till ett minne, i form av sinnesintryck och känslor, måste kopplas ihop varje gång du drar dig till minnes någonting. En hjärnforskare har jämfört ett minne med ett hjärtslag, alltså något som sker i hjärnan.

Våldtäktsmannen som uppträdde i teve
Varje gång ett minne återkallas i din hjärna kan det också förändras genom att ”råka” kopplas ihop med andra minnen. Det betyder att minnet är väldigt opålitligt.

Minnen från olika tillfällen kan alltså blandas ihop, så till den mildra grad att en våldtagen kvinna kunde peka ut en man som sin våldtäktsman trots att han bevisligen satt i en tevestudio då våldtäkten skedde. Hon hade sett honom i teveprogrammet en kvart innan hon blev överfallen, och det var minnet av hans ansikte som dök upp i hennes hjärna, inte våldtäktsmannens.

Exemplet ovan beskrevs i en bok av den misstänkte våldsmannen, Daniel Schacter, som råkade vara minnesforskare! Jag återgav det i min bok Den mänskliga hjärnan – en upptäcktsfärd för att visa att minnet inte är vad de flesta tror.

Falska minnen
Ja man kan till och med ’plantera in’ falska minnen hos människor. Programmet ger ett lysande exempel där en forskare fick att antal vuxna personer att tro att de som tonåringar hade varit i slagsmål och blivit polisanmälda. Av totalt hundra försökspersoner var det ett sjuttiotal som efter ett par samtal faktiskt trodde de varit med om slagsmålet och till och med började berätta detaljer om det.

Var inte för styv i korken!
Dessutom: människor är lika säkra på ett felaktigt minne som på ett korrekt! Jag minns alla gånger jag varit styv i korken – jag var ju så säker, så den andre MÅSTE helt enkelt ha fel! Så nästa gång du grälar: det kan vara du som har fel!  Eller för all del bägge två…

 

 

Om kokosolja och demens

Postat av augusti 15, 2016

Alzheimers sjukdom och andra demenstillstånd har hittills gäckat läkarvetenskapen. Men nu kommer fler och fler belägg för att hjärnan behöver en kost som inte gör den dum. Jag berättade i en tidigare blogg: Maten, motionen och minnet om kostomläggning som gjort ett antal alzheimersjuka förbättrade, vilket är första gången detta kunnat visas.

Nyligen lyssnade jag på nätet till ett antal experter som samlats till en konferens om demens där kosten var det genomgående temat. Bland annat nämndes att Alzheimers har börjat kallas för diabetes typ 3, eftersom det tycks ha koppling till insulinresistens.

Mirakelmedicin
Kokosolja var något som flera av föreläsarna nämnde. Det tycks vara rena mirakelmedicinen. En av dem vigde hela sitt anförande åt just kokosoljan, och flera av de andra kom in på denna undergörande olja i sina tal.

Det mest slående exemplet gällde en läkare vars man hade börjat bli dement och få minnessvikt. Hon började då prova alla möjliga medicinska kurer, som dock inte hjälpte ett dugg. Men så fick hon tipset om kokosolja. Hon började ”medicinera” sin man med det och mycket snabbt började hans minnesproblem minska.

Ett par matskedar om dagen
Tipset är 1-3 matskedar om dagen i förebyggande syfte, och ungefär tre gånger mer för att behandla redan pågående minnesstörningar. Rå kokosolja, inte behandlad, ska det vara.

Lade jag på brevet?
Mitt närminne är påtagligt mycket sämre nu än för bara några år sedan, vilket jag hänför till de ständigt ökande mängderna av mikrovågor från mobiler, surfplattor och WiFi.

Hemskt tröttsamt att ständigt glömma om jag tog ut fisken ur frysen, om jag lade på det där brevet och att behöva anteckna vilka tre varor jag ska handla i affären. Så nu ska jag prova.

 

Människans natur är skapande

Postat av juni 9, 2016

Vi satt vid frukostbordet och tittade ut på björkarna. Mitt treåriga barnbarn berättade då för sin mamma och mig: ”Vi (hon gör en gest som innefattar oss tre) klättrade upp i björkarna. Vi jagade myggor. Jag klättrade upp där (pekar på den närmaste björken) och ni tittade på mig”. Hon ser allvarligt på oss och nickar som för att ge eftertryck åt sina ord.

Från låtsas till fantisera
Tre år och fantasin är i full gång. För ett år sedan hade hon inte börjat fantisera med ord, men hon hade börjat låtsas. Låtsades laga mat på spisen, låtsades mata dockan. Tog en telefonlur i dess sladd och låtsades att den var en hund med koppel.

Nu kan hon också använda språket för sitt skapande. Jag tänker att detta är människans natur och adelsmärke: att kunna skapa, och att vilja skapa. Av ord. Av ingenting. Eller av något, som blir till något annat.

Tusen regnbågar i Växjö
Nu drar jag mig till minnes min pappas inspelade samtal med mig. Jag var då ett år äldre, alltså fyra. Han följde mig i mina fantasier, ovanligt av pappor på den tiden (vi pratar 1940-tal). Jag berättade att jag hade åkt till i Växjö (där jag aldrig hade varit). I Växjö fanns det många regnbågar som stod på marken. ”Många?” ”Ja, tusen!”

”Konstigt”, sa pappa, ”jag har aldrig sett några regnbågar när jag har varit Växjö.” Blixtsnabbt kommer mitt svar: ”Nej för du kan inte se dom. Det är bara jag som kan se dom. Och dom som bor där” (fantasifigurer som jag hälsade på i Växjö).

Lekstugor är feltänk
Jag har flera gånger varit med om att barn fått en fin lekstuga, som de sedan inte lekt i. Nej, jag tror att lekstugor är feltänk. Barn vill inte få en lekstuga, de vill bygga den. Löst material av alla sorter drar igång skapandet och barn bygger sina egna världar. Det har jag upplevt så många gånger, från min egen barndom och andras.

Skapandet ändrar förstås karaktär med åldern, men jag är övertygad om att alla vi människor, i alla åldrar, mår bäst om vi får utrymme för skapande. Fantiserande, skrivande, målande, historieberättande, musicerande, snickrande, sömnad, eller vad det nu kan vara. Vi behöver det! Vi ÄR skapande. Av naturen.

Om faktaresistens

Postat av februari 15, 2017

Många debattörer tycker saker om strålning och om elöverkänslighet utan att ha en aning om vad de pratar om! Senast var det i Expressen då Hanna Brus menar att vi inte ska ”skrämma barnen för el”.

Det som kallas elöverkänslighet handlar inte i första hand om el. Det handlar om mikrovågor från trådlös teknik. Om det skulle vara en noceboeffekt (alltså en förväntanseffekt, som placebo fast tvärtom) som vissa påstår: hur kommer det sig då att mängder av djurförsök visat påverkan av mikrovågor på minne och inlärning? Att även frilagda celler påverkas? (Källor finns på Strålskyddsstiftelsens hemsida.)

Och detta eviga struntprat om att det saknas bevis för strålningens farlighet. Hur i herrans namn kan man då bortse från de 205 namnkunniga forskare på området som i maj 2015 riktade ett upprop till FN om strålningen och pläderade för drastiskt sänkta gränsvärden? (Se gärna 3 minuter på gruppens bekymrade talesperson Martin Blank på https://emfscientist.org) Vad ska man kalla sånt? Faktaresistens kanske.

Jag och mina närmaste har inga besvär av strålningen. Men sedan jag började läsa på om frågan har jag lärt känna många barn och vuxna som drabbats. Många.

En flicka fick svår huvudvärk varje dag sedan hennes skola infört trådlös teknik. Huvudvärk som försvann direkt när hon bytte till en skola utan trådlöst. Två bröder fick näsblödningar och migrän – som upphörde när strålkällan avlägsnades. En pojkes ADHD-symtom försvann som genom ett trollslag när familjen flyttade till ett mindre strålningsutsatt område. Och så vidare.

Förnekandet av fakta handlar nog om att man inte vill veta. Många verkar vara livrädda för att den älskade telefonen eller paddan ska visa sig vara en hälso- och miljöfara. Och ja, den trådlösa tekniken är fantastisk med alla sina möjligheter. Det är ”bara” en hake: priset är för högt. Priset för hälsa och miljö.

 

 

Den obegripligt formbara hjärnan

Postat av september 19, 2016

När det kommer nya rön om hjärnan handlar det, nästan alltid faktiskt, om att den visar sig vara ännu mer formbar, ännu mer plastisk, läraktig och flexibel än man trodde.

För några år sedan trodde man inte att arbetsminnet (minnas en kod eller ett telefonnummer för stunden) kunde tränas upp. Nu vet man att det går.

Resultat efter tjugo år
Man trodde allmänt att hjärnan måste tränas mycket snart efter en skada om det skulle ge resultat.  Nu vet vi att det går alldeles utmärkt att få resultat tjugo år efteråt. Bara en vet hur en ska göra. Och träningen måste vara massiv, mycket mer intensiv än man tidigare har förstått.

Det har också varit kutym att sluta träna en patient med hjärnskada efter en tid, när det inte omedelbart går framåt längre. Men platåer tycks vara till för att befästa kunskaperna, så det är bara att köra på.

Hjärnan som förändrar sig
Jag har läst ett antal tankeväckande exempel i boken The Brain That Changes Itself av Norman Doidge. Lätt engelska, men ändå obegripligt att den inte är översatt.

Ett exempel gäller mannen som vid 65 års ålder fick en allvarlig stroke som gav honom talsvårigheter och förlamad högersida. Hans son flyttade hem till honom och hjälpte honom träna så att han efter ett par år kunde börja arbeta igen.

Krypa för att kunna gå
Sonen insåg att för att börja sig gå igen måste hans far först lära sig krypa. Och för det måste han först hasa sig fram. Så han hasade och kröp omkring inomhus och i trädgården med knäskydd. De hittade på olika meningsfulla övningar för att få igång rörelserna, som att pyssla med blommorna och att diska med den dåliga handen.

Grannarna: Usch!
Det största problemet var inte själva träningen. Det var grannarna som tog illa vid sig. De ville inte se en äldre man krypa som en baby.

Fadern ville styra sin högerhand för att kunna skriva på maskin igen. Det gick precis som med krypandet, ett steg i taget. Först lyfte han sin högra arm med hjälp av den vänstra och släppte ner hela armen på tangenterna (detta var på 1950-talet, långt före datorerna). Efter många försök räckte det med handen, sedan med fingrarna och till slut kunde han skriva igen. Och kunde alltså gå tillbaka till sitt arbete som lärare.

”Det går inte…”
Författaren säger att det var tur att sonen var okunnig om att medicinarna skulle säga att det inte var möjligt. Nu tänkte han själv i stället.

Det som visar sig är att träningen behöver vara så mycket mer intensiv än man trott. Nu kommer jag att tänka på de minsta barnen. Att lära sig gå, hur mycket träning kräver det av en ettåring? Och har du någonsin sett en liten knatte som dragit slutsatsen att det inte går, och har satt sig ner för gott?

Jo, det går!
Det är motivationen det kommer an på. Man måste ju vilja. Småbarnen har viljan inbyggd. Och den här mannen hade en sådan brinnande önskan att bli frisk och kunna arbeta igen.

Mycket jag har lärt mig om hjärnan genom åren kan sammanfattas med orden: Det går!

Mat, motion och minne

Postat av april 15, 2016

Det kommer mer och mer belägg för att vad du äter påverkar inte bara din kropp, vikt och kondition utan också din hjärna.

Inflammationer i hjärnan
Inflammationer i hjärnan – hur trevligt låter det? Sådana sjukdomar som kallas hjärndegenerativa, som Alzheimer, Parkinson, ALS med flera, har visat sig ha inflammationer i botten. De här sjukdomarna fortskrider obönhörligt och ödelägger patientens hälsa. Alla har ökat på senare år.

Det man hittills haft att ta till är så kallade bromsmediciner, som inte stoppar sjukdomen, inte minskar symtomen men väl kan åstadkomma just en inbromsning av sjukomens förlopp.

Kosten kan vara avgörande
Nu visar det sig att kosten kan ha avgörande betydelse.

I en studie behandlades tio patienter som hade olika grader av minnessvikt, de flesta diagnosticerade med Alzheimers sjukdom. Flera hade varit tvungna att sluta sitt arbete på grund av sjukomen.

Behandlingen bestod av en rad åtgärder. Detta i individuellt utformade program eftersom det kan vara olika vad vi behöver och olika vad vi klarar av att genomföra.

Gluten bort, grönsaker in
Kosten för patienterna lades om radikalt. Bort med socker, gluten och snabba kolhydrater, in med mer grönsaker, frukt och vildfångad fisk. Därtill diverse kostillskott, som melatonin för sömnen och olika vitaminer. Motion och sinneslugnande aktiviteter som yoga och meditation ingick också.

Tillbaka till jobbet
Resultaten blev stora förbättringar för alla utom en enda, där sjukdomen gått längre än hos de andra. Sex av dem blev så mycket bättre att de kunde gå tillbaka till sitt arbete eller kunde utföra sitt arbete med mycket mindre ansträngning, detta efter några månaders behandling.

Aldrig förr
Man har här alltså kunnat backa sjukdomen så att minnesförsämringar gått tillbaka. Det rör sig förvisso om få personer, men just detta är sensationellt. Aldrig tidigare har man kunnat visa sådana förbättringar hos alzheimerpatienter.

Det verkar handla om att man kunnat hejda, kanske också läka inflammationer. Det verkar också vara så att inflammationer ligger bakom väldigt många olika sjukdomar. I så fall kan mycket förbättras genom bättre kost.

Eftersom sådana här sjukdomar ökar och vi alla blir äldre så kan det vara skäl att fundera över förebyggande åtgärder. Skönt att ha minnet i behåll! Och skönt att kunna göra något innan man blir så gaggig att man inte bryr sig…

Om att veta men inte kunna

Postat av april 9, 2016

Kan den mänskliga hjärnan förstå sig själv? Det är nog omöjligt för vår hjärna att förstå vidden av sin egen oerhörda kapacitet. Hundra miljarder nervceller, en enda kan ha kontakt med tiotusen andra samtidigt, och det ändrar sig på hundradelar av sekunder. Hur ska vi kunna greppa om det?

Kartan över London
 Har du hört talas om savanter? Kommer från det franska ordet för att veta eller kunna. En savant vet eller kan obegripligt mycket av ett visst ämne, ofta ganska begränsat. Berömd är mannen som efter en flygtur med helkopter över London kunde teckna av det han sett exakt, varje gata, hus, fönster och träd. Så har vi dem som lärt sig hela telefonkatalogen utantill eller kan multiplicera 1846 med 395 i huvudet. Eller som blixtsnabbt kan nämna alla primtal (tal som inte går att dela med något annat tal, alltså 1, 3, 5, 7, 11 osv) upp till många miljoner.

Vetande men inte social
De kända savanterna tycks, nästan utan undantag, ha en annan egenskap gemensamt: de har stora svårigheter med sociala kontakter, många så till den grad att de är autistiska. Har de annorlunda hjärnor än vi andra? Eller kan det vara så att vi alla egentligen besitter de här oerhörda förmågorna, men att de hos oss andra väljs bort av hjärnan till förmån för den sociala kompetensen? Den förmåga som många forskare ser som den främsta orsaken till människosläktets överlevnad och utveckling genom årtusendena.

Den italienske forskaren Giacomo Rizzolatti, mannen bakom upptäckten av hjärnans spegelneuron, sade under ett föredrag i Stockholm att de viktigaste signalerna för hjärnan är de som rör andra människors handlingar. De viktigaste och därför prioriterade. Utom kanske hos savanterna.

Stoppsignalen är vanligast
De ämnen i hjärnan som styr trafiken genom nervbanorna, de så kallade signalsubstanserna, har olika egenskaper. Många av dem behövs för att trafiken ska flyta vidare från en cell till en annan. Men vissa ämnen, bland andra ett som kallas GABA, gör tvärtom; de fungerar som stoppsignal.

Enligt en hjärnforskare jag talade med är just GABA mest utbrett i hjärnan av alla signalsubstanser. Att stoppa trafiken verkar alltså var minst lika viktigt som att underlätta den. Kanske skulle det bli kaos annars, med hundratusen hjärnceller, samtidig kontakt med tiotusen andra, hundradelar av sekunder…

Jag tror jag ska vara glad att jag inte lärt mig telefonkatalogen utantill.

Om Den digitala drogen

Postat av mars 31, 2016

Jag har just köpt och läst en bok med en titel jag längtat efter. Den är skriven av Patrik Wincent, en man som vet mer om digitalt beroende än de flesta, först genom egen erfarenhet och sedan genom sina skapelser Dataspelsakuten och Internetakuten, där han i över tio år har arbetat med människor som är beroende av den nya tekniken.

En ovärderlig självhjälpsbok
Patriks syfte med boken är att hjälpa dig att inte fastna i missbruk eller beroende eller att bli kvitt det beroende du har, och att du i din tur ska kunna hjälpa nära och kära. För det är hans bok ovärderlig, med många goda tankar, hänvisning till forskning, frågor som du kan ställa till dig själv för att se om du befinner dig i riskzonen, och mycket tydliga och konkreta råd om hur man kan gå till väga för att komma loss. Och han borde ju veta.

Han säger att ”den här boken handlar verkligen inte om att skrämmas och komma med pekpinnar och propaganda. Men faktum är att skärmar och teknik har skapat nya folksjukdomar. Smygande folksjukdomar som brer ut sig mer och mer, och som drabbar oss på olika sätt, utan att vi tänker på det”. Han ger några förfärande exempel på hur beroendet kan ödelägga familjers liv.

Inte kunna låta bli
Beroende av vad det vara månde, cigarretter, kaffe, shopping, droger, spel, mobilanvändning, you name it… allt beroende startar i dopaminkickar, kidnappar sedan samma system i hjärnan och får den beroende att inte kunna låta bli. Faktiskt inte kunna. Om hen tvingas låta bli får hen abstinenssymtom, som huvudvärk, oro, aggressivitet eller depression. Vid starkt beroende får också hänsyn, moral och anständighet stryka på foten.

Alla håller på…
Det luriga med just detta beroende är att det är mycket svårare att upptäcka och identifiera än beroende av alkohol eller droger. Alla håller ju på… och hur ska den som själv är näst intill beroende kunna se det hos andra?

I några länder, som Kina, Japan och Korea, har myndigheterna blivit varse problematiken och öppnat kliniker för behandling av beroende.

Sladdar
För min egen del var det inte beroende som gjorde att jag för några år sedan lade ifrån mig mobilen för gott. Det avgörande för mig var insikten om att den trådlösa tekniken, med mikrovågor som i ständigt ökande mängder sänds genom luften, rent fysiskt är skadlig för både människor och natur. När jag hade träffat tillräckligt många elöverkänsliga människor och läst tillräckligt många forskningsrapporter fick det vara nog. Inget trådlöst tack, jag använder sladdar.

Om den sidan av saken nämner Patrik ingenting, antingen han nu inte vet något om det eller vill hålla sig till det som han behärskar väl.

Förhoppningsvis kan hans bok få många att tänka till.

 

”Biologiska effekter och hälsokonsekvenser av mikrovågsstrålning”

Postat av mars 11, 2016

Detta var titeln på ett symposium där bland annat en forskningsgranskning presenterades. Mikrovågsstrålning är det vi utsätts för från all trådlös teknik, från mobiler, WiFi, surfplattor osv. Här följer några citat från den granskningen. Sammanställarens namn är Janet Healer.

”Det finns allt fler bevis för att radiofrekvent strålning kan påverka biologiska organismer, även vid relativt låg intensitet, speciellt vid kronisk exponering … ”

”Vid låg intensitet kan effekterna vara subtila och försämra prestationsförmågan; kronisk påverkan på allmän mental och fysisk hälsa och på livslängden; och kan också vara mutagena och därmed påverka framtida generationer.”

Rysk forskning har varit världsledande på det här området, därför hänvisar Jane Healer särskilt till den.
”Den symtombild som i rysk litteratur oftast associeras med långvarig exponering inkluderar huvudvärk, ökad uttröttbarhet, minskad intellektuell förmåga, matthet, partiell minnesförlust, minskad sexuell förmåga, irritabilitet, sömnighet och sömnlöshet, emotionell instabilitet, svettningar, lågt blodtryck.”

”Ökad aktivitet hos, och ibland förstoring av, sköldkörteln är den vanligaste rapporterade endokrina reaktionen hos exponerade människor. Förändringar i binjurarna har också rapporterats.”

Janet Healer målar i sin genomgång upp en bild av hur strålningen bit för bit bryter ner många av kroppens och hjärnans funktioner, på ett sätt som i detalj kan bekräftas av alla dem som kunnat konstatera ett samband mellan mikrovågor och sin egen ohälsa.

När tror du symposiet hölls? Nyligen? Nej, år 1974!