ADHD är en diagnos som ökat lavinartat på senare år. Experterna brukar säga att det är genetiskt, men då blir det svårt att förklara den plötsliga branta ökningen. Men kanske går den att förklara med något annat som också ökat lavinartat, nämligen den elektromagnetiska strålningen från den trådlösa kommunikationen?
Jag har intervjuat människor som drabbats av trådlös teknik. De berättar om stress, sömnproblem, glömska och koncentrationsproblem. Medan vi vuxna säger att vi är stressade, kan barn få en diagnos.
ADHD är bara en beskrivning
Nu är ADHD inte en diagnos på samma sätt som mässlingen eller bröstcancer, utan bara en beskrivning av hur barnet beter sig. Bokstäverna står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder, alltså uppmärksamhetsstörning i kombination med hyperaktivitet. Uppvisar barnet ’tillräckligt mycket’ av detta säger vi att barnet ”har” ADHD. Men om barnet reagerar på stressfaktorer i miljön? Till exempel elektromagnetisk belastning?
Några av dem jag intervjuat har barn som får sådana här symtom i skolan, symtom som minskar eller helt försvinner när barnet vistas i ett område med ’dålig mobiltäckning’. Är det då verkligen barnet som ”har” någonting?
De sociala problemen försvann
En mamma till en åttaåring berättar: ”När Alide kom hem från skolan kunde hon ställa en fråga men klarade inte av att vänta på svaret utan råkade i panik. Vi fick stå och bevaka lillebror, annars fick han en smäll när som helst. I skolan blev hon osams med kamraterna för att hon inte orkade med vanligt umgänge. ’Hon har sociala problem’, sa fröken. Själv klagade hon på att de andra var dumma.”
När familjen vistas i sitt torp där strålningsnivån är lägre märks ingenting av detta. Och sedan man i skolan rensat i det trådlösa fungerar det bättre där också, konstaterar mamman. ”Nu går det bra. De ’sociala problemen’ är borta.”
Det är ju så med oss alla att när vi är rejält stressade är vi inte särskilt vänliga, lyhörda eller sociala. Helt naturligt eftersom stress i grunden är ett svar på vad hjärnan uppfattar som ett hot. Det är alltså en överlevnadsreaktion, som är till för att vi ska kämpa mot faran eller fly den, inte sitta och umgås och vara trevliga.
När vi är allvarligt stressade har vi också svårt att sitta stilla. Detta är lika naturligt, stresspåslaget är ju en uppmaning till kroppen att röra sig kraftfullt för att kunna besegra fienden eller fly från det farliga rovdjuret. Hyperaktivitet?