Flocken fanns först

Mobb, grupptryck, flockmentalitet, följa med strömmen… Det finns många uttryck som pekar på att vi är vana vid att uppmärksamma de negativa sidorna av gruppbeteende, ja till och med att se gruppen som närmast farlig. I många sammanhang betonas det hur viktigt det är att tänka själv, att fatta egna beslut, att inte bara följa med utan gå emot gruppen när den är fel ute.

Allt detta är ju viktigt. Men vi behöver också förstå att under detta finns det faktum att gruppen är livsnödvändig för oss människor. Tar vi inte med detta i beräkningen kommer vi aldrig att förstå hatgrupper, tror jag.

Gruppen är livsnödvändig
Gruppen är nödvändig. Gruppen eller flocken är, bokstavligen, en förutsättning för individens överlevnad. Den var det när vi levde på den afrikanska savannen och var omgivna av köttätande rovdjur, och den är det nu när vi skenbart kan leva ensamma men fortfarande behöver tillhöra en gemenskap. Vi människor är flockvarelser lika mycket som någonsin schimpanser eller zebror, men med andra uttryckssätt. Flocken sitter djupare i oss än någon ”mentalitet”.

Vi människor är inte individer som på något stadium i historien slog oss ihop i flockar. Det har gått andra vägen. Flocken existerade före individen, i tusentals generationer fanns fiskstimmet, fågelflocken, zebrahjorden, apflocken…

I brist därpå…
Så har vi det gamla, ofta citerade uttalandet av huvudpersonen i Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas, alltid lika aktuellt. ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad”. I brist därpå, det var precis det som Passus’ Camila Salazar Attias betonade i mitt förra inlägg, att det som vi andra har haft har saknats för dem som hamnar i kriminella nät verk.

Till vad pris som helst
Peter som jag också citerade i förra inlägget sade bland annat: ”När jag kom in i det kriminella fick jag uppmärksamhet, bekräftelse och tillhörighet. Det hade jag saknat förut.” Här kan jag anknyta till Doktor Glas, som fortsätter med orden: ”Man vill inge människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Själen ryser för tomrummet… Ibland har jag tänkt att om vi verkligen på djupet förstår de orden så behöver vi inte kunna så mycket mer psykologi…

Ensamhet plågar unga mest
Jag läste på nätet en artikel i the Guardian, en brittisk tidning, från 2014.  Texten handlade om ensamhet. ”Loneliness: a silent plague that is hurting young people most”. Artikeln talar om en epidemi av ensamhet hos unga människor. Den brittiska Mental Health Foundation har funnit att det är fler mellan 18 och 34 år som känner sig ensamma och är nedstämda över detta än bland 55-plussarna.

I artikeln resoneras det om att sociala medier kan vara en god hjälp att knyta kontakt MEN bidrar till ökad ensamhet när nätkontakterna kommer att ersätta fysisk kontakt.

Att stanna i kriminella nätverk handlar nog framför allt om att inte se några alternativ.
Det är upp till oss andra att ge ” uppmärksamhet, bekräftelse och tillhörighet”. I verkligheten.

 

 

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *