Den kreativa människan

Människan är en kreativ varelse. Jag tror att en människa som aldrig får vara kreativ inte mår bra. Vi har det i oss. I hjärnan.

Det syns tydligast på de små barnen. Jag iakttog det häromdagen hos barnbarnet, fyra år, när hon var hemma hos mig en eftermiddag. Allt hon tog i flyttades någon annanstans, allt förvandlades till något annat.

Först bytte hon ut de praktiska byxorna mot den nyköpta tyllkjolen, ”Nu är jag Elsa” (favoriten från filmen Frost). Sedan bäddade hon mycket omsorgsfullt åt dockan i dockvagnen, med säkert tio ”täcken” och lika många förhängen (servetter hon hämtat i köksskåpet). Därefter bad hon mig ta ned den lilla ängeln som alltid hänger i vardagsrummets fönster. Den skulle hänga på dockvagnen så att bebisen kunde titta på den. Hon påstod också att ”Jag har en bebis i magen. Den ska komma ut i maj”.

När vi åt mellanmål tog hon några bett i sin smörgås som raskt konstaterades vara ”en bebis, fast den har ju inga armar”. Lite mer gnag och: ”Titta, det är ett L”. Ett nytt bett och det blev ett I i stället.

I badrummet blev golvet hav och mattan land, lite toapapper knycklades ihop och blev till fiskar som hon ”fiskade” med hjälp av ett snöre som hon knutit ett dussin knutar på (knyta knutar är en nyförvärvad förmåga).

Allt detta inom loppet av en halvtimme.

Därför tror jag att det bästa vi kan göra för barnen är att uppmuntra och ge utrymme för fantasi och kreativitet. Der sker bäst med få färdiga prylar, mycket löst material att kånka omkring på och massor av tid för lek.

Därför uppmuntrade jag också min dotter när hon ville välja estetiskt program i gymnasiet, fast flera lärare sa: ”Du som är så duktig, du ska väl gå natur”. (Till och med SYO-konsulenten som inte ens var tillfrågad sade detsamma.)

Nej, de hade fel allihop! Att stimulera fantasin och skaparförmågan är det bästa vi kan göra för hjärnans utveckling. Och nog tror jag att dotterns gymnasietid blev den roligaste under hela hennes skoltid.

Share

Kommentarer

Den kreativa människan — 1 kommentar

  1. Så rätt Gunilla. Själv har jag vuxit upp bestrålad av kreativa vuxna. I en atmosfär som är mättad av levnadslust känner man sig välkommen som barn att leka fantisera och hitta på. Men det är trist när personer som ”jobbar” med barn ser det mera som att vakta och i viss mån sysselsätta dem. Astrid Lindgren har verkligen betytt mycket för att ge barn ett innehåll i tillvaron som är inspirerande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *