I radions program Skolministeriet den 18 mars nämndes två viktiga – och betänkliga – fakta.

På 10 år har antalet neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, hos barn 7-dubblats! Och: på 5 år har medicineringen mot ADHD 3-dubblats. Detta från en redan hög nivå, eftersom sådan medicinering då redan hade ökat kraftigt under flera år.

 På Dagens Nyheters förstasida stod nyligen: Stöket ökar i skolorna trots strängare regler.

Nu är det så att regler kan göra nytta bara om stöket beror på medvetet agerande. De gör ingen nytta mot stress. Är barn stressade hjälper inte regler, då hjälper bara åtgärder för att minska stressen.

 En läkare som medverkade i programmet resonerade kring att diagnosen ju sätter fokus på det enskilda barnet. Men om det är en stökig miljö så kan den ju vara orsaken till barnens stress. Och då är det egentligen fel att ge barnet en diagnos.

Nu är det så att den trådlösa tekniken stressar vår kropp. Trådlösa system i skolorna gör ungarna hispiga. Jag känner ett antal familjer som fått lugnare barn sedan de flyttat från det trådlösa.

 En väninna till mig tog med sig den sexårige sonen och flyttade från Stockholm till Hedemora. Jag träffade dem strax innan de flyttade. Sexåringen var speedad när han satte sig ner för att fika med oss. Han tog en kaka, grep efter nästa innan den första var halväten, pratade högt, lyssnade inte, hoppade upp och ner och rörde sig oroligt hela tiden.

 I Hedemora ligger Annaskolan, en av de skolor i Sverige som inte använder trådlös teknik. Där går nu en lugn och alldeles vanlig sexåring.

Jag frågar min väninna om förändringen. Hon skrattar och svarar: ”Det frågar alla mina vänner: Vad är det för skillnad nu mot när du bodde i Stockholm? Men det är svårt att beskriva. Hur beskriver du skillnaden mellan natt och dag?”