Näthat och ensamhet

Tänkvärd artikel idag i DN om näthat. Jag tror att näthat i grunden bottnar i en isande existentiell ensamhet. Jag citerar ofta Hjalmar Söderbergs Doktor Glas: ”Man vill bli älskad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad… Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst” Ja, jag tror det handlar om en livsfarlig brist.

Ensamhet är livsfarligt
I min nya bok Hjärnan, flocken och ensamheten citerar jag hjärnforskaren Martin Ingvar som har sagt: ”Det finns robusta, epidemiologiskt baserade data som visar att ensamhet är förenat med livsfara”.

Jag citerar också Camila Salazar Attias som arbetar på Fryshusets verksamhet Passus med att hjälpa män som vill bryta med sina kriminella gäng. Passus erfarenheter visar att det är tillhörigheten som är avgörande. Peter, f d kriminell, numera kollega till Camila: ”Om jag ska lämna mitt gäng måste jag veta att ett annat gäng tar emot mig. Samhällets gäng”.

Camila: ”Alla människor behöver egentligen samma sak. I brist på att finna det i andra miljöer har de här killarna hittat det i destruktiva miljöer. Det är ingen som säger: ’Jag ska bli kriminell’, eller: ’Jag ska bli nynazist’, utan man hamnar där, man kanske har vänner, någon som finns där. Miljön har varit tillgänglig, det som väl­komnar en. Så vår nyckel till hur vi får dem därifrån är att de får ett välkomnande i friska miljöer”.

”Det handlar om att bli en del av någonting och att få tillföra något. Ingen vill ju ha en betydelselös existens”.

De har inte haft något val
”Det pratas mycket om fria val idag, men de här killarna har inte haft något val. Jag har träffat många som säger: ’De har valt det, de har sig själva att skylla’. Men jag har arbetat med detta i femton år, och jag har inte träffat en enda som, om de haft ett reellt val, inte skulle valt något annat”, säger Camila. ”Inte en enda.”

Flocken fanns först
I vårt moderna samhälle hyllar vi individualiteten. Men flocken är inbyggd i människans hjärna. Ja, flocken fanns först och vi kan inte välja bort behovet av tillhörighet. Många av oss kan välja grupper där vi känner oss trygga, men de som Passus arbetat med har inte haft något val.

Ensamhat har förstås funnits tidigare. Men så kom då nätet med sina möjligheter…

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *