”Låga” värden är skyhöga

”Låga” värden är skyhöga

Publicerat i MilöjöMagasinet 22/2014

Den ansvariga svenska strålsäkerhetsmyndigheten SSM säger, bland annat i ett meddelande som gått ut till samtliga Sverige skolor, att trådlösa nätverk inte utgör någon fara eftersom strålningsnivåerna är ”så låga”, långt under alla gränsvärden.

Frågan är då: låga jämfört med vad? Låga är de jämfört med de gränsvärden som satts. Jämfört med det som naturen och våra kroppar är anpassade till, nämligen den naturliga bakgrundsstrålningen är de skyhöga, faktiskt miljarder gånger högre.

Värdelösa gränsvärden
De vedertagna gränsvärdena gäller enbart uppvärmning. Värdena är satta så att mobilen inte ska kunna värma upp någon del av kroppen på ett skadligt sätt.  Problemet är bara att de effekter vi talar om här inte handlar om uppvärmning utan om helt andra mekanismer. Det är inte av uppvärmning som barn får ADHD. Därför är gränsvärdena faktiskt – värdelösa.

När medarbetare i svenska media, exempelvis Dagens Nyheters vetenskapsjournalist, bara återger vad SSM sagt utan att ställa följdfrågor som ”Jämfört med vad?” sprids naturligtvis myten att detta är ofarligt.

Myndigheter som går industrins ärenden
SSM hävdar alltså att strålningen är för låg för att kunna skada och blundar därmed för alla studier och alla erfarenheter av effekter långt under gränsvärdena. Därmed skyddar SSM faktiskt industrin snarare än medborgarna.

Myndigheter som går industrins ärenden i stället för att värna miljön och människors hälsa är dock ingenting nytt eller unikt för denna fråga. Det har skett tidigare med tobak, läkemedel, DDT, dioxin och annat där stora ekonomiska vinster stått på spel för industrin.

Tyvärr har det gång på gång visat sig att myndigheter i Sverige och andra länder har gått i industrins ledband i stället för att sätta miljön och medborgarnas hälsa i första rummet, ända tills det blivit ohållbart. I EU-rapporten Late Lessons from Early Warnings beskrivs ett antal sådana fall.

När det gällde rökningen lyckades tobaksindustrin mörka studierna om skadeverkningar så effektivt att tog det många årtionden innan sanningen kom fram. För exempelvis dioxinet gick det fortare. Frågan är hur lång tid det ska ta med denna fråga.