Flera språk i familjen – hur gör vi?

Under denna rubrik håller jag då och då föredrag. På senare tid har jag kastat om ordningen och inleder med det som förut var slutklämmen. Så här:

Ge barnen så mycket som möjligt av:

  • så många språk som möjligt
  • så tidigt som möjligt
  • så ofta som möjligt               och
  • så roligt som möjligt.

 

  • Så många språk som möjligt – eftersom hjärnan kan klara hur många språk som helst.
  • Så tidigt som möjligt – för desto större är chansen att få uttal, flyt och grammatik rätt.
  • Så ofta som möjligt – för ju mer inflöde desto lättare och fortare går det
  • Så roligt som möjligt – för det är känslan som mest avgör vad man lär sig. Roligt, spännande, glittrande ögon, sång, musik, ramsor, lek… Då är hjärnan vidöppen för lärande.

Vänta aldrig med något språk – det blir inte lättare senare, det blir svårare.
Hur många språk ett barn tar till sig har inget alls med barnets begåvning eller kapacitet att göra.

Det handlar om kärlek, vänskap och nyfikenhet. Och, inte minst, om omgivningens reaktioner.

Lika tidigt som barn lär sig språk lär de sig vad omgivningen värderar, och anpassar sig därefter. De språk som värderas högt av omgivningen blir lättare för barnet att ta till sig. Är omgivningen enspråkigt inriktad drivs barnet mot enspråkighet.

Lägg mest krut på de(t) språk som barnet hör minst av, och de(t) språk som inte värderas (högt) av omgivningen. Där behövs lite extra om barnet ska bli flerspråkigt.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *