Elöverkänslighet är inte en fobi – snarare en allergi

Nu har jag återigen sett hur elöverkänslighet kallas för en fobi av en person som trots att hon erkänner att hon inte är insatt i frågan ändå förordar terapi. Camilla Lindberg hette hon den här gången. Hon upprepar också den lögn som inte blir mer sann för att den upprepas: att man inte har kunnat bevisa att elöverkänslighet finns.

Att jämställa elöverkänslighet med en fobi är okunnigt. Vad det handlar om är en fysisk påverkan på organismen. Jag har studerat frågan ett antal år nu och bl.a. intervjuat ett antal elöverkänsliga för min bok Ett vackert fängelse. Ingen av alla dem jag träffat visar upp tecken på fobi. Tvärtom faktiskt, de flesta har med vett och vilja utsatt sig för precis det som de blir dåliga av, antingen för att utröna vad som är viktigast för dem att undvika (det verkar vara rätt individuellt vad man reagerar starkast på), eller för att de helt enkelt inte står ut med att ständigt leva så begränsat som de måste göra för att må, inte bra, men åtminstone mindre dåligt.

Det är mer adekvat att jämföra elöverkänslighet med en allergi. Den värsta allergi man kan tänka sig eftersom det idag är mer eller mindre omöjligt att helt undvika allergenen: den trådlösa tekniken.

Om det vore en fobi skulle det gå att åtgärda med KBT. Men det har visat sig inte fungera på elöverkänsliga. Nej, mycket riktigt, KBT rekommenderas inte mot allergier.

Dessutom är det ju svårt att förklara hur möss, flugor, ägg, grodyngel eller tomater skulle utveckla fobi. Det finns nämligen studier som visar påverkan på alla dessa och andra arter av radiofrekvent strålning (se t ex www. balanspunkten.info).

Det vi behöver inse är att allt levande, människor, djur och växter, i grunden är elektriska system. Hela det biologiska livet är beroende av elektromagnetiska signaler. Alla levande celler kommunicerar med varandra med sådana signaler. Och det som vi nu skickar ut i luften, den elektrosmog eller strålningsdimma vi alla lever i numera, är också elektromagnetiska signaler, som via flera olika mekanismer kan störa de naturliga.

Varningstecknen har dessutom funnits länge. Redan på 1930-talet blev radiotelegrafister, som givetvis blev massivt exponerade för radiovågor, sjuka med samma symtombild som elöverkänsliga visar idag. Och på 1960-talet kunde ryska forskare beskriva vad de kallade mikrovågssjukan.

Nu fullkomligt haglar varningarna för trådlös teknik runtom i världen. (Det kan du också läsa om på balanspunkten.info.) Men i Ericsons Sverige är det – än så länge – rätt tyst. Men vi börjar bli många som inte tänker ge oss förrän samhället tar detta på allvar.

 

Share

Kommentarer

Elöverkänslighet är inte en fobi – snarare en allergi — 3 kommentarer

  1. Med tunga instanser som Socialstyrelsen, WHO och i princip hela forskarkollegiet mot dig behöver du nog lite tyngre källor än en psuedovetenskaplig och konspirationsteoretisk webbplats.

    Elallergikers lidande är verkligt. Ett lidande som förlängs av att människor förnekar dem den behandling som visat sig vara effektiv; av okunskap eller rentav för egen vinning.

    Det är enkelt att hitta ett flertal kollegialt granskade avhandlingar som visar på att KBT är en effektiv behandling för elöverkänsliga.

    Exempel: http://swepub.kb.se/bib/swepub:oai:lup.lub.lu.se:18983?tab2=abs&language=en

    Elektromagnetisk strålning kan ha långsiktiga effekter på oss. Vilka vet vi inte än. Men vi vet att en av dem inte är elöverkänslighet.

    • Bara för att staten och maktinstanserna skriker högt och försäkrar oss att ingen fara finns betyder det inte att det är sant! Det skulle inte vara första gången staten och vetenskapsmän kämpar för egen vinning i nånting som inte är folkets bästa.. Exempel finns det många av i historien, exempelvis den ganska nyliga kampanj för vaccination av svininfluensan där regering och vetenskapsmän visste riskerna men ändå höll tyst och ljög om dem vilket resulterade i lidande bl.a. för många unga som utvecklade nakrolepsi,
      Förutom det borde alla utbildade och någorlunda smarta samhällsmedborgare veta att vetenskapen inte är fullkomlig sanning. Det är undersökningar, baserade på individers hypoteser som de gör sitt bästa för att bevisa. Resultaten av vetenskapen beror alltså inte lika mycket på hur saker är, utan hur man vill att det ska vara. Och gräver du bara lite i forskningen om Elallergi, eller elöverkänslighet, så finner du att den mesta av forskningen har som utgångspunkt att bevisa att Elallergi inte finns vilket självklart resulterar i den forskning som finns idag. Lägg till sen att många av undersökningarna är beställda av inga mindre än telefonbolaget som har många anledningar att bevisa att deras produkter är ofarliga så får du en korrekt bild av hur dessa forskningsresultat kommer till: i en allt annat än objektiv miljö.
      Faktum är att elallergiker är ett störningsmoment till vårt perfekta samhälle, och därför vill varken stat eller de med pengar kännas vid dem. Det är synd att så många köper deras propaganda utan att ifrågasätta motiv eller tillvägagångssätt. Hoppas du kan vara mer öppensinnad i framtiden.

  2. Tunga instanser kan ha fel. Det har de haft förr, särskilt när det är mycket pengar inblandade(det kan du läsa om här: http://www.rachel.org/lib/late_lessons_from_early_warnings.030201.pdf) . Och telekomindustrin handlar ju om mer pengar än det mesta.

    Det finns häpnadsväckande mycket manipulerad och felaktig forskning. Jag litar inte på studier gjorda av forskare som har direkta eller in direkta bindningar till industrin. Jag litar på forskare och läkare som inte har sådana bindningar, och som har kunnat konstatera kraftiga fysiska reaktioner på elektromagnetiska fält hos elöverkänsliga (se t.ex. McCarty et al. 2011).

    När man som jag träffat ett hundratal elöverkänsliga och umgåtts mycket med flera av dem, så är det också lätt att se att det inte handlar om fobier eller andra psykiska reaktioner utan om en yttre påverkan som orsakar alla dessa symtom, utmattning, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter, stresskänsla, huvudvärk, hjärtstörningar…

    En gemensam faktor bakom symtomen tycks vara stressreaktioner på hormon- och cellnivå. Om flera studier som visar detta kan du läsa i den mycket läsvärda boken Cross Currents av Robert O. Becker, välrenommerad forskare, Nobelprisnominerad men sorgligt nog alltför tidigt död. Dessa studier nonchalerades av etablissemanget eftersom resultaten gick emot viljan att bygga ut den här tekniken. Nytt? Nej, boken kom ut 1990! Inget nytt under solen alltså.

    Ja, elektromagnetisk strålning kan ha, och har, långsiktiga effekter på oss (och på naturen). Detta vill etablissemanget och de tunga instanserna som vanligt inte veta av. Och etablissemanget har, i vanlig ordning, många tillskyndare. Men vi, som står fria från sådana lojaliteter, vet en del om effekterna. Vi vet att en av dem är elöverkänslighet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *