För några år sedan sade dottern: ”Jag tror vi ska ta mormor till en minnesutredning”. Jag blev förvånad. Dement? Nej, det kunde jag inte tänka mig. Hon hade länge varit ganska nedstämd. Och hon, som tidigare hade varit praktisk och handlingskraftig, hade på senare år fått svårare och svårare att få någonting ur händerna. ”Jag förstår inte, att jag inte får någonting gjort” sade hon själv ofta.

Men hon hade inga av de vanliga demenssymtomen, som att ställa samma fråga var femte minut, gå vilse utanför huset eller inte känna igen närstående.

Jo, det var demens
Jag trodde inte på demens, jag trodde på depression. När jag frågade Tove varför hon tänkte demens kunde hon inte förklara. ”Det bara känns så”, sa hon. Dock var det hon som hade erfarenheten; hon hade arbetat med dementa. Jag insåg att det borde ligga något bakom hennes känsla, så vi genomförde det hela. Jag blev ändå förvånad när svaret kom: ”Vaskulär demens”. Skadan var störst i pannloberna. Och, som läkaren sa: ”Det är där motorn sitter”.

Tyst kunskap
Här har vi ett solklart fall av tyst kunskap. Förtrogenhetskunskap kallas det också, allt det där som människor förvärvar utan ord. Det handlar bland annat om hur man bemöter andra människor. Det som gör en omtyckt lärare eller älskad läkare handlar ofta om tyst kunskap. Oftast tror jag faktiskt.

Så vi ska nog tro på någons magkänsla, det vill säga OM vi talar om något som vederbörande har erfarenhet av. Annars kan ju magkänsla hamna var som helst: ”Det känns inte rätt för mig med män som håller hand och kysser varann”. Då handlar det nog inte om erfarenhet utan snarare bristen på den – alltså fördomar. Fördomar bygger ofta på magkänsla.

Nu är det nog så att det mesta av allt du lärt dig genom livet är tyst kunskap. Det mesta av det som kallas uppfostran och socialisation, alltså hur ett barn växer in i en grupp, en kultur, hur vi hälsar, hur vi beter oss vid matbordet, i en kioskkö eller i en kyrka sker utan ord. Barnet ser, hör och lär – omedvetet.

Hur lärde du dig grammatik?
Hur lärde du dig grammatiken i ditt språk? Faktiskt helt omedvetet. Och det mesta kan du inte förklara. Eller kan du säga varför det är rätt att säga: ”Jag gick på bio igår” eller ”Igår gick jag på bio” men inte: ”Igår på bio jag gick”?

Det finns olika studier som visar att människor lätt kan lära sig saker som de sedan inte kan förklara. Några vuxna fick se femtio ”ord” från ett påhittat språk. När de sedan fick se ett antal nya ”ord” kunde de avgöra vilka av dessa nya ord som skulle kunna höra till det språket och vika som inte skulle det. Men de kunde inte förklara varför. De har lärt sig en språklig regel man kan inte formulera den.

Ibland är det lättare att se och formulera regeln. Jag vet att ordet bryl skulle kunna vara svenska men inte ordet lybr. Här är det lättare än med biobesöket, och du kanske också vet varför: Svenska ord kan börja med br men inte sluta med br.

Mitt budskap är alltså: tro på magkänslan – hos den som har erfarenhet.