Det är inte rasismen som är problemet

Det håller på att hända något i debatten om rasism. Det kommer in nya resonemang. Det är viktigt att vi börjar förstå att det inte är argument som omvänder rasister eller förebygger hatbrott.

Jag har tidigare många gånger noterat att journalister och opinionsbildare ofta har argumenterat mot rasism. Vi är alla invandrare, det finns inga olika mänskliga raser, vi svenskar äter turkiska kåldolmar osv. Allt det här är ju korrekt, men det är irrelevant.

De som halkat bredvid
Tidningen Expos chefredaktör Daniel Poohl sade i en tidningsartikel om Anders Behring Breivik, Peter Mangs och Anton Lundin Pettersson: ”Alla och envar är de ensamvargar i flock”.

Igår kväll lyssnade jag på radioprogrammet Tankar för dagen med prästen Håkan Sandvik som också talade om dådet i Trollhättan. Han var inne på samma spår: ”De viktigaste manifestationerna vi kan göra är att uppmärksamma dem som halkat bredvid. Dem som inte känner sig delaktiga och som drar sig undan”. Just detta, sade han, gällde både Anton Lundin Pettersson, Anders Behring Breivik och två unga pojkar som utfört attacker i skolor i Finland.

En djup, existentiell skräck
Lasse Berg, författaren till den storsäljande trilogin om människans ursprung i Kalahari, uttrycker det så här i sin senaste bok: ” Vi fick en djup, under miljoner år genetiskt befäst, existentiell skräck för att bli ensamma och utstötta. Vad som helst för gruppens skull.” ”Man måste tillhöra ett sammansvetsat vi för att överleva…”

Jag tror vi behöver inse hur avgrundsdjup den skräcken är. Vi är inte så individuella och självständiga som vi tror. ”Vad som helst för gruppens skull.” Hjärnforskaren Giacomo Rizzolatti har sagt: ”De viktigaste signalerna för hjärnan är de som rör andra människors beteende”. Smaka på det: de viktigaste.

Mobilångest och tomma kalorier
Så kom då nätet och erbjöd nya möjligheter att känna sig tillhöra någon form av gemenskap. I enklare form sker det genom Gillaknappen. Radiopsykologen Allan Linnér kallade detta för ”tomma kalorier” i ett samtal med en kvinna som hade vad hon kallade mobilångest. Där tror jag han slog huvudet på spiken. Vi är fysiska varelser som behöver vistas i fysisk gemenskap, det räcker inte med virtuell. Vi behöver röster, ansikten, blickar, beröring.

Rasismen är nog alltså inte grundproblemet; det är ensamheten.

Om ensamheten är den yttersta orsaken så är det den vi behöver göra något åt, och det gör vi inte genom att göra den ensamme ännu mer isolerad genom att slå hen i huvudet med förnuftiga argument.

Kännande varelser som också tänker
Jill Bolte Taylor är hjärnforskare och föreläser på YouTube om sin egen stroke och om hur den mänskliga hjärnan fungerar.  Hon har sagt: ”Vi är vana vid att tänka på oss själva som tänkande varelser som också känner”. Men vi behöver vänta på det, menar hon. ”Vi är kännande varelser som  också tänker”. I bästa fall, kanske man ska tillägga…

Så vi behöver ta hand om känslan först.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *