Begåvning – ett överskattat begrepp

”Vilken begåvning!” eller: ”En sådan talang!” är ofta det första vi tänker när någon presterar något utöver det vanliga. Tennisspelaren Björn Borg, golfspelaren Tiger Woods, slalomåkaren Ingemar Stenmark, musikgeniet Mozart, finansgeniet Bill Gates, eller mannen som behärskar elva språk… Visst var de osedvanligt begåvade? Tja, kanske.

Jag läste för en del år sedan en bok med titeln Talent is overrated, konstigt nog inte översatt till svenska.

Forskarna hittade inte begåvningen
Ett antal forskare har tagit sig för att försöka hitta den där osedvanliga talangen eller begåvningen hos några sådana klart lysande stjärnor och hur den i så fall visat sig redan tidigt i livet.  Men de hittade den inte. Det fanns ingenting som tydde på att just dessa hade visat en ovanlig begåvning på sitt område redan som små.

Det betyder inte att forskarna påstår att talang inte existerar, bara att den av allt att döma inte är så utslagsgivande som vi tror.

Övning och åter övning
Vad det handlar om är övning, övning och åter övning. Det som gång på gång visade sig skilja den lysande från dem som bara var ”bra” var antalet timmar som de lagt ner på sin passion. Forskarna landade i att det behövs i storleksordningen 10 000 timmar för att nå toppen. Och då är det ju bra att börja tidigt, som Tiger och Wolfgang gjort.

Tiotusen timmar
Utifrån dessa forskares resultat har myntats begreppet ”tiotusen timmar”. Det bedömer man är vad som behövs för att bli enastående inom något gebit, må det vara sport, musik eller affärsverksamhet.

De mest framgångsrika affärsmännen hade börjat sälja småsaker i förskoleåldern. Mozart liksom Tiger Woods hade fäder som lade ner sin själ i sönernas aktivitet. Tiger var med pappa på golfbanan i spädbarnsåldern och fick sin första klubba innan han var ett år gammal. Lille Wolfgang Amadeus trimmades av sin pappa i komposition från de första åren i livet.

Om någon närstående mycket tidigt tycker sig se en begåvning hos ett barn och sedan oförtrutet peppar, uppmuntrar och vägleder, så är chansen naturligtvis större att barnet lägger ner så många timmar som behövs.

Navelsträng och konstnärskap
Under min studietid läste jag om en kultur (minns inte alls vilken eller var) där det var allmänt bekant att barn som föddes med navelsträngen runt halsen skulle bli konstnärer. Vilket de också mycket riktigt blev. Det tycks mig vara det ultimata beviset på att omgivningens förväntningar kan skapa begåvningar.

Det är ju ett mycket hoppfullt och demokratiskt budskap. Alla skulle i princip kunna… Det gäller framför allt att omgivningen, eller någon i den, tror på dem.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *