ADHD och trådlöst än en gång

Marianne Ketti är ordförande i FEB, föreningen för elöverkänsliga. Hon vet mycket om känslighet för trådlös teknik, och mycket om ADHD, eftersom hon är speciallärare. Hon berättade följande tänkvärda historia för mig.

”Under en period kontaktade jag tolv eller fjorton familjer där någon hade fått en ADHD-diagnos. Det kunde vara både vuxna och barn. Det var inga som jag kände, utan jag hade läst om dem i ett reportage eller bara hört talas om dem. Jag ringde upp och sade att jag kanske har en förklaring och att jag har jobbat med ADHD och vet att det har ökat mycket på senare år.

Jag har en ödmjuk attityd när jag pratar med människor. Jag kan inte säga med säkerhet, men det kan vara värt att kolla om det har att göra med det trådlösa, hur mycket de använder det, hur länge de sitter vid datorn och så. Mitt förslag var att de skulle se över det trådlösa de hade hemma, prova att ta bort det ett tag och se om det blev någon skillnad.”

Choklad och blombuketter
Och resultatet?
”En chokladask, två blombuketter och ett antal tackkort, där det stod sådant som: Vi har fått ett nytt liv. Två eller tre familjer hade jag inte mer kontakt med, så där vet jag inte hur det gått eller ens om de prövade det jag föreslog. Men i alla de andra fallen hade det blivit förbättringar. Inte i något enda fall var det betydelselöst.”

Just nu har Marianne inte möjlighet att ringa fler familjer, för hon sitter ändå dagligen timvis i telefon och talar med förtvivlade människor som mår dåligt av det trådlösa och inte vet vad de ska ta sig till.

Marianne betonar: ”Jag menar ju inte att all ADHD beror på detta, men att alla förbättrats visar ju klart att den trådlösa tekniken är en viktig faktor.”

Share

Kommentarer

ADHD och trådlöst än en gång — 1 kommentar

  1. Bra Gunilla BRA! Med omtanke och vilja att se sammanhang och hitta lösningar. När många med dessa handikapp så ofta bemöts med aningslös arrogans.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *